Tags

, ,

Stockholms oppositionsborgareråd socialdemokraten Roger Mogert anklagar i Aftonbladet Debatt (10/2) socialborgarerådet Anna König Jerlmyr för att »leva i en dokusåpa». Anledningen är, att hon har uttalat sig positivt om välgörenhet. »Det är svårt att bygga social gemenskap och solidaritet genom lagstiftning och politiska reformer.» skriver Jerlmyr. »Det är gravt felaktigt» replikerar Mogert. Det är en ideologiskt förblindad inställning. Ty vad är det för solidaritet att tvingas att dela med sig? Den socialistiska »solidariteten» skapar enbart en känsla av att man ‒ om än under tvång ‒ har köpt sig fri från ansvar; allt för ofta hör man uttalas, att »det där är statens (i debatten ofta felaktigt kallad »samhället») ansvar».

Roger Mogert, som är en facklig-politisk broiler — vad vet han egentligen om verkligheten? –, gör en lång utläggning, som enbart visar, att han saknar erfarenheter av verkligheten utanför fackets och stadshusets väggar, innan han landar i den förväntade men empiriskt felaktiga slutsatsen, att den svenska modellen är »den bästa modell vi känner till».

Socialdemokraterna ha dominerat svensk politik under 1900-talet och under en stor del av det hittills förflutna 2000-talet. Trots detta ha ej blott Stockholm utan även kommuner över hela riket problem med hemlöshet. Vad beror detta å, om vi nu leva i den bästa av alla modeller? Socialdemokraterna ha ju faktiskt haft 100 år på sig att komma till rätta med problemet.

Vad har den socialdemokratiska politiken givit oss? Hemlöshetens problem har icke lösts. Däremot ha vi fått en övergödd offentlig förvaltning, vars byråkrater ha som levebröd, att människor äro hemlösa. Dessa byråkrater ha inga varken incitamenta eller avsikter att försöka lösa problemata. De följa i stället blint varenda paragraf i en lagstiftning, vars syfte är att hålla människor fångna i »den svenska modellen», så att de rösta rätt i valen och garantera det socialdemokratiska maktinnehavet. Dessa byråkrater verka jämlikt doktrinen, att om kartan och verkligheten icke stämma överens, så gäller kartan, ty så länge alla tvingas att orientera sig efter kartan i stället för efter verkligheten, garanteras byråkraternas försörjning.

Mogert menar, att König Jerlmyr »flyr in i dokusåpornas låtsasvärld, för att slippa se verkligheten. Och för att slippa se effekterna av sin egen politik». Mogert vet uppenbarligen inte, vad han pratar om, där han sitter i ett tjänsterum i maktens korridorer — oförmögen att se verkligheten.

Referens:
Mogert, Roger. »M-politiker lever i dokusåpa», i Aftonbladet (2011-02-10).

Advertisement