Fru Lisa Wåhlin har gråtit ut i Aftonbladets bilaga Wendela den 8. oktober. Hon har tvungits bryta kontakten med sin son. Han är nämligen — och hållen i eder nu, så att I icke ramlen av stolen — sverigedemokrat. När hon fick det beskedet, grät hon av ilska. Fru Wåhlin förstår icke, huru hennes son har kunnat bliva sverigedemokrat. Hon har försökt att uppfostra sina barn att respektera alla människor. Fru Wåhlin föregår då sannerligen icke med gott exempel, när hon bryter kontakten med sin son å grund av hans politiska åsikter.
Han får väl rösta hur han vill, men inte pracka på andra människor på det där viset. Jag skulle önska att vi kunde prata, men det går bara inte.
Vänta här nu… Det här med att pracka sina åsikter å andra människor, och det här med att icke kunna prata… Det låter som ett Sverigedemokraterna närstående parti. Socialdemokraterna. Fru Wåhlins parti. Uppenbarligen har hon uppfostrat sin son ganska väl enligt sina värderingar.
Nej, fru Wåhlin. Från mig får hon inga sympatier. Om hon anser sina egna åsikter och värderingar vara mer värda än hennes egen son, förtjänar hon icke att ha någon son. Dessutom ha de problemata, som ha givit Sverigedemokraterna valframgångar, skapats av socialdemokraternas intolerans och misslyckade politik — och nu sitta vi alla i skiten.
Åter ha socialisterna visat sitt rätta ansikte. »Vi gilla olika — så länge som olika gilla som vi». »Det räcker inte att acceptera människors olikhet – vi måste gilla den.» sade fru Sahlin år 2002. Som vanligt, när stora ord hoppa ut ur politikers munnar, sakna de reell betydelse.
Referens:
Weigl, Kerstin. »’Hjälp, min son är sverigedemokrat’», i Aftonbladet (2010-10-08).
“… Åter ha socialisterna visat sitt rätta ansikte. »Vi gilla olika — så länge som olika gilla som vi». »Det räcker inte att acceptera människors olikhet – vi måste gilla den.» sade fru Sahlin år 2002. Som vanligt, när stora ord hoppa ut ur politikers munnar, sakna de reell betydelse.”
Det är alldeles riktig att politiker verbalt alltid söker framställa sig själva som formidabla under av elegant tolerans, inte minst toleranta ang sådant som är uppenbart olikt dem själva rent allmänt etniskt, socio-kulturellt etc.
Skulle det dock visa sig någon är olika våra ärevördiga politiker rent politiskt, tar det hus i helsicke. Vad än politikerna kan hantera, så inte är det politiska meningsskiljaktligheter.
Mvh