Tänk rätt, tänk rött! Då klarar du dig bäst i dagens Sverige.
»Det räcker inte att acceptera människors olikhet – vi måste gilla den.» Så sade dåvarande statsrådet med ansvar för integrationsfrågor Mona Sahlin under ett besök i Bergsjön den 3 maj 2002 (citerat i Göteborgs-Posten den 5 maj 2002). Det är — som så ofta, när det kommer ur svenska politikers munnar — stora och fina ord, som betyder litet eller intet i praktiken.
Det är tyst i Sverige. Skrämmande tyst. Åtminstone i det ena örat. Det vänstra örat dövas ständigt av allt högre skrik från ett politiskt korrekt etablissemang och dess klienter och stödtrupper. Men i det högra örat är det tyst som i graven med enstaka, sporadiska, undantag, då någon kritisk stämma försöker göra sig hörd. Den tystas dock snabbt ned och tystnaden i det högra örat är åter.
Debattören Johan Wennström skrev på Sidan 4: Debatt i Expressen den 13. juli en artikel under rubriken »80-talisterna låter som en repig skiva». Wennström driver i artikeln tesen, att dagens unga debattörer icke säger någonting.
I stället för att väcka nya tankar och så frön till en reaktion mot de förhärskande idéerna, anstränger man sig för att reproducera dem. Till exempel är de åsikter om kön som en social konstruktion som Axel Gordh Humlesjö lånar sig till, Johannes Forssbergs och Katrine Kielos vänsterfeminism, och Kajsa Ekis Ekmans knepiga klassanalyser, blanka spegelbilder av vad som i allmänhet sägs i det offentliga samtalet.
Trots att 80-talisterna utgör den mest individualistiska generationen någonsin tycks opinionsbildning för många handla om att inte tänka själv och att inte besvära sin omvärld med invändningar och avvikande meningar.
Så långt håller jag med Wennström. Men hans analys är väl otydlig. Enligt honom står orsaken till detta att finna i följande.
Det är delvis ett resultat av att farlederna i debatten blir allt mindre tydligt utmärkta, i takt med att vardagsverkligheten pockar på uppmärksamheten och de givna svaren till en lång rad samhällsfrågor därmed tvingas åt sidan. Då är det tryggare att inta kända och redan godkända positioner i stället för att utmana, även sådana positioner som är i färd att förlora all relevans.
Men det finns också en annan förklaring till denna opportunism. Trots att 80-talisterna är märkta av individualism utgör de en ovanligt konventionell, eller kanske till och med konservativ, generation.
Attitydundersökningar visar att 80-talisterna är den första generationen på mycket länge som inte är intresserad av att riva ned de etablerade ordningarna och torpedera normsystemen. Tvärt om trivs och utvecklas 80-talisterna inom dem.
Jag menar, att man också måste räkna med ytterligare två premisser.
Pro primo måste man räkna med den politiska korrekthetens diktatur. Är du sverigedemokrat? Då kommer du icke få arbeta i skolan. Eller i utrikesförvaltningen. Eller som handläggare av flyktingärenden. Eller ens vara medlem av facket. Är du kristdemokrat? Då kommer du icke att få arbeta i facket. Är du gammelmoderat? Då får du icke vara med att leka alls. Tycker du, att kvinnor icke skall vara präster och att homosexuella icke kan ingå äktenskap? Då får du icke arbeta som präst. Tycker du, att kompetens är viktigt och kön oviktigt? Glöm det! Lika många kvinnor som män måste du ha på ditt företag. Tycker du att feminism och genusaspekter är en religiös tro och icke en vetenskaplig teoribildning? Det spelar ingen roll. Utan genusperspektivet bliver din doktorsavhandling om batterisyror icke godkänd. Och så kan uppräkningen fortsätta nästintill i oändlighet.
Och detta är nu ingen paranoia från en galen, punschromantisk, reaktionär. Det är den verklighet, i vilken vi lever.
Sakarias Winberg i Falun hade just fått arbete på LO för att informera LO:s medlemmar om pensionsvalet och få dem att teckna LO:s och Folksams gemensamma pensionsförsäkring, när han skrev en insändare, i vilken han var kritisk till det socialdemokratiska statsrådets alkoholpolitik. Sakarias Winberg avskedades. Sten-Åke Mörk, som då var ombudsman hos LO-distriktet i Falun, sade till Aftonbladet följande.
– Många hade läst den och reagerat. Vi kan inte skicka ut en företrädare på arbetsplatserna som inte står för de värderingar som är bärande i projektet. Hade vi känt till att han var aktiv kristdemokrat hade han inte fått uppdraget.
Richard Jomshof var en omvittnat av eleverna omtyckt lärare på ett gymnasium med det inkongruenta namnet Pro Civitas i Växjö (om inkongruensen i namnet, se min kommentar på David Högbergs artikel »Conservatismus pro Britannia Maior»). »Lyhörd», »skicklig», och »närvarande» var några av omdömena. Trots detta fick han sparken. Och orsaken var, att han är sverigedemokrat.
Eva Nyman är universitetslektor i svenska språket och kyrkopolitiker för Sverigedemokraterna. Hon tjänstgjorde år 2002 som vikarierande lektor vid Högskolan i Dalarna till dess en stor debatt om hennes partipolitiska hemvist bröt ut. Hennes vikariat förlängdes icke.
Kenneth Sandberg arbetade år 1997 som byrådirektör vid Statens Invandrarverk i Malmö. Sedan det hade kommit fram, att Sandberg var aktiv i Folkviljan och massinvandringen, sade verkets socialdemokratiska generaldirektris Lena Häll Eriksson, att Sandberg var olämplig som asylutredningshandläggare. Sandberg sades upp och drog sin gamla arbetgivare inför Arbetsdomstolen. I förhandlingarna företräddes han av sitt fackförbund Jusek, men år 1998 drog sig Jusek ur förhandlingarna med hänvisning till Sandbergs åsikter.
Eva Remnebratt uteslöts ur sitt fackförbund Akademikerförbundet SSR. Orsaken var, att hon är sverigedemokrat.
Adam Marttinen i Eskilstuna arbetade som renhållningsarbetare och var samtidigt medlem av Sverigedemokraterna. På grund av detta uteslöts han ur sitt fackförbund Svenska Transportarbetareförbundet.
Allan Jönsson valdes år 2004 till ordförande i sin industrifackklubb i Göteborg. Industrifackets förbundsstyrelse ogiltigförklarade valet.
Lennart Eriksson arbetade tidigare som enhetschef på Migrationsverket men avskedades sedan han på sin blogg uttryckt stöd för Israels rätt att existera. Därmed »äventyrar han såväl sökandenas som allmänhetens förtroende för Migrationsverket» enligt hans forne chef Eugène Palmér.
Den, som vågar ha fräckheten att framföra en egen och avvikande åsikt, bemötes dessutom ofta med demonisering och stigmatisering. Följande är ett citat ur min egen artikel »Att köpa väljarnas stöd med Någon Annans penningar – en framgångsrik strategi då som nu».
Nationalsocialismen, Tredje riket, och Förintelsen är ett av vår tids största tabun och stigmata. Ett av de mest effektiva sätten att tillintetgöra en politisk meningsmotståndare är att bränna ett hakkors i dennes panna. Och sådana försök förekommer. Elise Claeson skriver i en så kallad kolumn (»Värdekonservatism blev plötsligt inne») i dagens Svenska Dagbladet, huru en ledareskribent på Dagens Nyheter förra året antydde, att Claeson är nationalsocialist, emedan hon talar så väl om mödrar; en tysk kvinna, som hyllat Hitlers familjepolitik, blev i denne liberalistiske ledareskribents föreställningsvärld »en tysk Elise Claeson». När man väl har bränt hakkorset i någons panna, är vidare diskussion överflödig. Det är tyvärr ett fungerande sätt att komma undan sina egna intellektuella tillkortakommanden.
Förväntar sig verkligen någon, att en idédebatt värd namnet kan frodas i denna miljö? Huru många vågar (och huru många har råd) att i detta debattklimat »tänka själv och [...] besvära sin omvärld med invändningar och avvikande meningar»?
Pro secundo är det materialistiska Sverige så påverkat av marxismens kvantitativa analysmodeller och värderingsinstrumenter, att om man skall våga säga någonting, och om någon skall bemöda sig att lyssna på vad man vill säga, måste man redan ha många på sin sida. Den intellektuella och rationella styrkan i ditt resonemang spelar ingen roll, så länge du icke företräder en stor grupp av människor (och omvänt: om du representerar en stor grupp av människor, behöver ditt resomang icke vara intellektuellt och rationellt alls). Om man försöker att höja sin egen negativt kritiska stämma, bemötes man genast av, att man är ensam om sin ståndpunkt. Jaha? I Sverige lyssnar ingen till en enskild röst.
Svenska Dagbladets litteraturkritiker Magnus Eriksson skriver om detta i en kommentar med rubriken »Upprop skapar fega åsiktskollektiv» i Svenska Dagbladet igår. Eriksson riktar i sin kommentar skarp negativ kritik emot uppropseländet och ställer en intressant retorisk fråga.
Behövde Voltaire medförfattare till ”Traktat om toleransen”? Kritiserade Strindberg sin tids politiska missförhållanden i upprop skrivna tillsammans med andra? Visst inledde Zola sitt öppna brev av den 13 januari 1898 med orden ”J’accuse”? Inte skrev han väl ”Nous accusons”?
Eriksson kallar detta en »flockmentalitet, en ovilja att under sitt eget namn föra kritiska resonemang eller, för den delen, att gå till våldsam attack mot missförhållanden, inbillade eller faktiska sådana». Det är det självklart. Men man kan också se det ur ett annat perspektiv. Med hänvisning till ovanstående påpekanden (och referenshänvisningarna nedan) kan man också kalla det för självbevarelsedrift. Om man har en från det politiskt korrekta eller på annat sätt avvikande åsikt, kan det vara tryggt att framföra den tillsammans med meningsfränder. Enskilda personer kan avskedas och frysas ut, men kan man verkligen göra det med hela kollektiv?
Vi må formellt sett ha grundlagsskyddade förenings-, åsikts- och yttrandefriheter, men i praktiken betyder dessa ingenting. Det torra och torftiga klimatet i Sverige, denna intellektuella öken, har skapats av socialisterna för att förslava människor, stigmatisera oliktänkande, och därmed skapa en möjlighet att driva igenom den egna radikala politiken på livets alla områden.
Ovanför porten till vårt stolta riksuniversitets aula sitter Thomas Thorilds devis »Tänka fritt är stort men tänka rätt är större». Den akademiska tolkningen av devisen är, att det är stort att tänka fritt och ställa nya frågor, men större att tänka logiskt konsistent och komma till de rätta slutsatserna. Den vardagliga tolkningen i dagens Sverige måste dock bliva, att det månne är stort att tänka själv men större att tänka som överheten tänker.
Läs också
Boström, Hasse, »Hans försvar av Israel kostade jobbet som chef på Migrationsverket : ”Så här kan man inte behandla en människa», i Dagen (2008-02-26)
Eriksson, Lennart, »Jag är moderat Israelvän och fick därför sparken som statlig enhetschef», i Newsmill (2009-01-07)
–, »Migrationsverket gav mig sparken för att jag anser att Israel har rätt att existera», i Newsmill (2009-07-16)
Kärrman, Jens, »Hade fel partifärg — sparkad av facket : Kristdemokrat fick inte ha LO-jobb», i Aftonbladet (2005-10-07)
»LO ville inte ha en anställd som var kristdemokrat», i Sydsvenska Dagbladet (2005-10-16)
Lönnaeus, Olle, »Uteslutning splittrar LO-förbunden», i Sydsvenska Dagbladet (2007-01-24)
Olsson, Daniel, »Inga Sverigedemokrater i Transport», i Expo (2005-10-27)
Orrenius, Niklas, »Sparkad för sina åsikter», i Sydsvenska Dagbladet (2005-10-16)
–, »Ännu en sd-medlem slängs ut ur facket», i Sydsvenska Dagbladet (2006-03-15)
Owen, Robert, »Ledande sverigedemokrat lärare på gymnasium i Växjö», i Smålandsposten (2004-12-16)
Palmér, Eugène, »Lennart Erikssons bloggande äventyrade förtroendet för Migrationsverket», i Newsmill (2009-01-08)
Svantesson, Erika, »Israelbloggare sparkad från Migrationsverket», i Dagens Nyheter (2009-01-07)
Wager, Merit, »Dom i målet Lennart Eriksson mot Migrationsverket den 10 november», i Merith Wager om samtid och framtid (2008-11-09)
–, »Migrationsverket sparkade Lennart Eriksson», i Merith Wager om samtid och framtid (2009-01-07)
–, »Varför skall asylsökande följa domstolsbeslut när Migrationsverket inte gör det?» i Merith Wager om samtid och framtid (2008-12-26)
–, »Åsiktskontroll på Migrationsverket : Sila mygg och svälja kameler», i Svenska Dagbladet (2008-02-25)
»Världens mest inskränkta land?» (2009-04-13)
Mycket bra artikel. Något så trist och konformistiskt som det nuvarande Sverige kan man knappast tänka sig.
Jag har emellertid en sypunkt på det föjande:
”Den akademiska tolkningen av devisen är, att det är stort att tänka fritt och ställa nya frågor, men större att tänka logiskt konsistent och komma till de rätta slutsatserna.”
Det stämmer inte med min bild av Torild. NE ger mig stöd på den här punkten:
”T. ansåg att genierna borde styra landet för att sprida ljus över alla. Det är mot denna bakgrund som hans bekanta motto från Rätt eller alla samhällens eviga lag (1794) blir begripligt: ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större”. I sin kunskapsteori anger T. att ”geni” har en person som intuitivt uppfattar verklighetens sammanhang och harmoni i en ”allblick”. Grundvalen för denna uppfattning är T:s metafysik, som är påverkad av Spinoza, Leibniz och Shaftesbury. I Maximum seu archimetria (‘Maximum eller arkemetri’, 1799) förfäktar han en panteism enligt vilken Gud är en livgivande kraft som genomströmmar allt och ger ett obrutet sammanhang och harmoni.”
Det handlar inte så mycket om att logiskt resonera sig fram till svaret, utan om att genierna (siarna, skalderna) intuitivt uppfattar svaret.
Det där är ju den filosofiska (metafysiska) tolkningen av devisen. Man kan läsa mer om de olika tolkningarna av detta citat på Hexmasters Faktoider.
Gillar det du skriver Michael, men sveruge har alltid varit ett sådant land där en åsikt alltid har rått samtidugt, som Paraguay, folk knyter näven i byxorna, men när de kommer till kritan håller de käft.
Folk kan säga att de gillar något, men handlar där ej efter.
Kan intyga det efter euvalet 2009.
Bästa hälsningar B.
Tack för intressant artikel! Du skriver ”…kan man också kalla det för självbevarelsedrift. Om man har en från det politiskt korrekta eller på annat sätt avvikande åsikt, kan det vara tryggt att framföra den tillsammans med meningsfränder. Enskilda personer kan avskedas och frysas ut, men kan man verkligen göra det med hela kollektiv?”
Just i vårt fall så har alla vi som skrev under artikeln redan skrivit andra egna artiklar som avviker från den rådande pk-åsikten (men där vi vet vi har stort folkligt stöd).
Björn Ljunggren och Emma Rydgren har tex skrivit boken
”Vem slår Eva? Forskande feminister i genusland” och alla elva personer som skrev under (möjligtvis 10 jag har inte koll på Gynnings tidigare skrivande) har faktiskt skrivit genuskritiska artiklar i eget namn tidigare i olika tidningar.
(Jag har tex skrivit i eget namn om genuspedagogik i förskolan (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2224643.svd Läsarreaktionerna http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2227807.svd ) och annat i genusfrågan http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2531501.svd )
Men Magnus Eriksson verkar snarare kritisk mot sakinnehållet i vår artikel. Dock, om man skulle få för
) och då får vi se vilka i kulturdebatten (ocvh övrig debatt) det är som kommer att få skämmas, eller åtminstone göra avbön och/eller dra sig tillbaka 
sig att skriva något politiskt inkorrekt i framtiden som skulle kunna föranleda utfrysning mm , så är det givetvis en fördel att samla ihop ett kollektiv. Precis som du skriver, en och en kan de skjuta oss, men inte om vi är många – säg ca 100 intellektuella (eller andra, behöver ju inte vara bara intellektuella, en fördel dock om alla har en bra position i samhället), då skulle det inte gå.
Så det är det vi får satsa på – att få hundra (eller gärna fler) att ställa sig upp för sina ideal och sluta fega och ducka för insnöade litteraturkritiker som är rädda för förändring, en förändring som oundvikligen kommer, inom 10 år (enligt mina beräkningar
/Mvh Tanja
Min poäng var alltså att det i detta fall var så att vi tänkte det var en bra idé att skriva en gemensam artikel. Tidiagre har vi alla stuckit ut med egna tankar och på egen hand. Men det är ju det Eriksson inte kan acceptera, eftersom tankarna går utanför hans egen föreställningsvärld.
/Mvh Tanja
Tanja,
Så trevligt, att du har hittat hit. Jag brukar läsa dina artiklar med stor behållning (trots att hjärtinfarkten stundom lurar bakom nästa kommatecken; de där feministerna är ju fullständigt tokiga), Jag har tidigare använt några av dina ovan länkade artiklar för att påvisa inkonsistentia i socialdemokraternas argumentationer (se Haltande argumentation av oppositionen, 2009-07-01). I både fallen ligger min argumentation på ett principiellt och teoretiskt plan. Den målsättning, som du ovan framhåller (»att få hundra (eller gärna fler) att ställa sig upp för sina ideal och sluta fega och ducka»), delar jag och den är egentligen också en av de implicita premisserna bakom resonemanget i denna artikel. För att nå dit måste emellertid människor först både börja tänka fritt och tänka rätt (i den ovan anförda akademiska tolkningen av devisen). Det kräver också, att människor kastar av sig sina inskränkta, konformistiska, attityder (se Världens mest inskränkta land?, 2009-04-13). Och dit är det långt kvar.
Min principiella kritik gäller alltså icke er artikel (varken i synnerhet eller i sak), utan det fenomen, att en åsikts trovärdighet är avhängig antalet av anhängare och icke dess logiska konsistens eller dess teoretiska eller praktiska hållbarheter i övrigt. Och för detta ändamål är vissa delar av Erikssons resonemang mig behjälpliga.
Majoriteten har icke nödvändigtvis rätt.
Det låter onekligen härligt, att reaktionen mot och befrielsen från dessa stollerier beräknas komma inom tio år.
”Det där är ju den filosofiska (metafysiska) tolkningen av devisen.”
Jag vet inte om jag begriper vad du menar. Vad innebär ”den akademiska tolkningen”? Det här liknar snarast nykritik. Den enda rimliga utgångspunkten som jag kan se är att försöka förstå vad Thorild själv menade, och i hans fall är det en filosofisk utsaga inom ramen för ett filosofiskt system, och måste tolkas så. En tolkning som har andra utgångspunkter måste väl betraktas som felaktig?
Poängen är alltså icke, att citatet är formulerat av Thorild och poängen är därföre heller icke, vad citatet betydde för honom och i hans filosofiska system. Poängen är, vad citatet rimligen måste säga oss, när det lösryckt ur sitt sammanhang pryder portalen till Almæ Matris Aula Magna.
Jag förstod att din kritik inte gällde vår artikel givetvis
.
Saken är ju den att det Eriksson grundade sin kritik på var felaktig eftersom vi alla tagit risker (eller vad man ska kalla det) genom att skriva i eget namn förut. I mitt fall råkade det liksom bara bli så, jag fick ett infall pga DN-artikeln om dagis (det var ju droppen: http://www.dn.se/nyheter/sverige/skogslek-gor-barn-jamlika-1.789783 ) och ang trumpeten så ´skickade jag den som lite kuriosa till svd, jag trodde inte de skulle publicera den, och verkligen inte på Brännpunkt – men nu blev det ju så och så ställde jag till det lite för etablissemanget. Det kan de som tillhör detta gott ha, så som de dragit ner landet i dumhet och elände. Frågan är om vi hinner vända utvecklingen inom 10 år, men det kommer säkerligen en motreaktion inom 10 år som kommer att nå ut även till vanligt folk som fått nog, och sedan får vi starta en tankesmedja för att fundera ut hur vi förändrar den kollektiva mentalitetens självdestruktiva läggning….
[...] ensidiga fokus på kvantitativa analysmodeller och värderingsinstrumenter (om detta, se också »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel…, 2009-07-23) minskar legitimiteten i de fackliga kraven och därmed fackets [...]
[...] icke godkänd. Och så kan uppräkningen fortsätta nästintill i oändlighet. — Ur »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… [...]
Tack för en intressant blogg, det var inte en dag för tidigt att jag hittade den. Själv är jag en teologistudent som gjort ”misstaget” att dra slutsatser av vad jag lärt mig om kristen tro och därmed blivit icke politiskt korrekt i äktenskapsfrågan så att jag måste förlita mig på ett Guds under för att kunna bli präst. Innan den process som ledde fram till teologistudierna var jag Sosse-politiker i 5 år. Jag har av erfarenhet upplevt det ni pratar om inifrån. En maktkultur gränsande till ideologisk totalism där ledarna inte får ifrågasättas (åtminstone de som betämmer där jag befinner mig), men förment sägs ha sitt mandat p g a majoritetsbeslut. Dessa ”demokratiskt fattade beslut” bakbinder i steg två den politiskt valda ledamoten som inte tillåts tänka själv eller ha någon som helst moral utan ska gå dit kollektivet (d i v implicit ledaren eftersom ingen vågar säga emot, alt de som gör det motarbetas och betraktas som aparta) säger. Naturligtvis kan kollektivismen fungera bättre eller sämre men då vi vet att 1 makten drar till sig maktfullkomliga. Och 2 En tystnadens kultur odlas eftersom de sk illojala inte får några bättre uppdrag (vilket förmodligen var deras syfte med att vara med – de andra har gått ur i protest för länge sedan eller är helt färska och därför oinsatta). Dessutom: Genom att inte uppmuntra en personlig moral kommer individen inte ta ansvar för besluten utan gömma sig bakom kollektivet. Ta till det en människosyn som är väldigt positiv (d v s, vill någon göra rätt gör den det/en arberare är god oavsett position) så går det inte att som minoritet utkräva ansvar utan att det ses som ett förräderi mot antingen ideologin eller majoriteten som alltid har rätt. Hur ofta upptäcker en majoritet ett missförhållande utan att någon upplyser den? Genom detta förhållningssätt innebär en sådan roll ett politiskt ”martyrium”.
När jag förlorat mitt ” liv” på detta sätt vann jag det eftersom jag blev fri och lärde känna Jesus bättre. Vad jag inte insåg förrän senare var att jag hamnat ur askan i elden genom att läsa till präst i Svenska Kyrkan. Svenska kyrkans präster ses nämligen av det största partiet i kyrkomötet (suprise, (s)uprise) som tjänstemän som ska verkställa det politikerna beslutar inkl nya mot bibeln motstridiga läror beslutade på sätt liknande de ovan nämnda. Dessutom kan kyrkomötet med 2/3 majoritet köra över läronämnden där biskoparna sitter, utspädda med 8 politiskt valda. Biskoparna som f ö också till hälften är politiskt valda och till andra hälften röstats fram av präster, som ju inte får ha fel åsikter om kvinnliga dito osv för att bli vigda, vilket sållar bort en hel del goda konservativa kristna teologer. Den kultur jag kallade tystnadens är lika närvarande på många håll inom Sv Kyrkan p g a detta åsiktsförtryck. Det finns inget som säger att man inte kan respektera kvinnoprästmotståndare även som kvinnlig präst, det är en fråga om VERKLIG tolerans, att älska sina fiender. Kort sagt. Rösta på Frimodig Kyrka i höst om du vill få slut på politikerväldet (läs gärna sosseväldet) i kyrkan och återinföra indirekta val till kyrkomötet. Tror vi kan Gud göra under nu liksom förr, han är densamme, igår, idag och i evighet!
[...] (2008-06-24). »När någon påstår sig vara tolerant, osäkrar jag min browning» (2009-07-29). »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… (2009-07-23). Vidlund, Susanna, »Hårdrockare sparkad från sitt lärarjobb : Rektorn: Svårt för [...]
[...] »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… (2009-07-23). [...]
[...] sig vara tolerant, osäkrar jag min Browning» (2009-07-29). »Sjuttonde balladen» (2009-08-26). »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… (2009-07-23). »Världens mest inskränkta land» (2009-04-13). »Ytterligare exempel på [...]
[...] har entledigats från uppdrag i facket. Om fallet Sakarias Winberg kan man läsa kort i artikeln »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… [...]
[...] min Browning» (2009-07-29). »Om modernisternas ‘tolerans’ – än en gång» (2009-12-10). »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel… (2009-07-23). »Världens mest inskränkta land?» (2009-04-13). »Ytterligare exempel på [...]
[...] min Browning» (2009-07-29). »Om modernisternas ‘tolerans’ – än en gång» (2009-12-10). »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel…(2009-07-23). »Världens mest inskränkta land?» (2009-04-13). »Ytterligare exempel på [...]
[...] modernisternas ‘tolerans’ – än en gång» (2009-12-10). »Sjuttonde balladen» (2009-08-26). »Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuel…(2009-07-23). »Världens mest inskränkta land?» (2009-04-13). »Ytterligare exempel på [...]