Eleverna vid Västerängsskolan i Bålsta får jämlikt rektors beslut ej längre fira advent och andra högtider i kyrkan. Skälet är, att »man ska motverka diskriminering och skapa en skola där alla ska kunna vara med» och att man, om man firar våra traditionella kristna högtider, »åsidosätter elever om de inte kan vara med i undervisningen, i det här fallet på grund av annan tro» (UNT 30/10).Sverige är av hävd och tradition ett kristet land. Inte ens i vår sekulariserade tid har de kristna traditionerna helt övergivits, ehuru deras teologiska och symboliska innebörder möjligen icke längre är lika allmänt kända som förr. Tvärtemot vad rektor Johansson och andra anser, menar jag, att en av skolans uppgifter faktiskt är att i undervisning och praktisk handling förmedla dessa traditioner och deras innebörder. Att ha en gemensam kulturell grund är viktigt för att skapa ett stabilt samhälle. På vilket vis skulle det leda till diskriminering (ett av vår tids mest brukade och missbrukade ord)?Ett besynnerligt inslag i svensk politik är, att invandrare från andra kulturområden samtidigt både skall integreras och få bevara sin egen kultur inom riket. Varthän leder detta egentligen? Ett gammalt svenskt talesätt säger, att man tager seden dit man kommer. Detta gäller invandrare, som kommer hit, likaväl som svenskar, som kommer till andra kulturområden. Vår tids stora folkströmmar ställer stora krav på oss alla, men ett krav, som de rimligtvis inte kan ställa, är, att vi skall anpassa vårt samhälle, vår kultur, och våra traditioner efter de från andra kulturområden inflyttade nya medborgarna.
