Grön ungdoms språkrör Alexander Chamberland beklagar sig i Aftonbladet debatt (13/9) över, att enbart två procent av riksdagens ledamöter är under trettio år, och att enbart fem kandidater mellan 18 och 29 år står på valbar plats inför årets val till riksdagen. Detta är enligt Chamberland ett problem, därför att »de som representerar ungdomar bäst är nämligen ungdomarna själva». Chamberland har naturligtvis fel. Hans resonemang bygger på uppfattningen, att icke idéerna utan kollektiven är grunden för representationen i riksdagen. Men på vilka grunder avgränsar man dessa kollektiv? Och hur bestämmer man vilka kollektiv, som förtjänar att representeras? Vilka egenskaper skapar sådana gemensamma intressen, att de är relevanta för ett representationskollektiv? Vem bestämmer vilket jag skall tillhöra? Jag eller någon högre makthavare? Och hur hanterar man personer, som kan tillhöra flera olika representationskollektiv? Skall en ung, homosexuell, kvinna få tillhöra tre representationsgrupper? Och varför skall vi vänsterhänta, släktforskande, exilnorrlänningar sakna representation?Tvärtemot Chamberland ser jag med oro på, att vi alls har riksdagsledamöter under 30 år, då dessa saknar den livserfarenhet och mognad, som enligt min mening är några av de grundläggande krav, som man måste ställa på varje kandidat till riksdagen. Statsmakterna har betydande befogenheter att intervenera i enskilda människors liv. Därför är det extra viktigt, att varje makthavare äger de insikter och erfarenheter, som utbildning och livet för med sig. Riksdagen skall inte vara en lekskola.
Jag tillhör alltså den grupp, som enligt Chamberland är grovt underrepresenterad i riksdagen — personer under 30 år. Men jag tillhör också en grupp, som alldeles för ofta brukar beskyllas för att vara överrepresenterad i alla möjliga av sammanhang, nämligen gruppen av män. Inget av dessa två fakta bekymrar mig det minsta. För mig är nämligen idéerna viktigare än kollektiven. Jag representeras bättre av Gullan Lindblad, Gun Hellsvik, och Ingegerd Troedsson än av Kalle Larsson, Gustav Fridolin, och Axel Darvik.
Men Michael, stod inte du på moderaternas kommun/ landstings el rikslista?
Är det bara riksdagsledamöter under 30 som saknar erfarenhet och därför ej anses lämpliga, av dig, eller gäller detta även landsting och kommun?
Jo, jag står med på landstingsvalsedeln. Man skall dock icke rösta på mig, därför att jag är under 30 år gammal, utan därför att man anser mina idéer vara bra.Det gäller samtliga valda församlingar. Att ha unga människor i valda församlingar är inget självändamål. Förutom att ha vettiga idéer skall de, i likhet med alla andra, kunna bidraga med kunskaper, som är relevanta för den beslutande församlingens kompetens. Därför är ideologisk stringens, utbildning, och erfarenhet (alltså icke nödvändigtvis politisk erfarenhet) viktigare faktorer än ålder.