Solidariteten springer icke ur statens gevärspipa!

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin beklagar sig i en intervju, som publiceras i Aftonbladet idag, däröver, att statsrådet har sänkt inkomstskatterna.

En av de stora knäckfrågorna i det rödgröna samarbetet är skattepolitiken. Socialdemokraterna har redan presenterat flera förslag till skattehöjningar, som att sänka jobbskatteavdraget för höginkomsttagare. Men hur det drabbar Sahlin själv, som tjänar 131 000 kronor i månaden, vet hon inte.

– Oj, det har jag inte räknat ut. Jag hör ju till de höga inkomstgrupperna som har fått väldigt mycket skattesänkningar av den här regeringen. Och det tycker jag har varit väldigt fel. Men jag kan inte i dag svara på hur många tusenlappar mer i månaden min typ av inkomsttagare skulle få betala mer.

De får betala ungefär 1 500 kronor mer i skatt per månad. Hur skulle det påverka dig?

– Jag har väldigt hög lön. Och jag tycker att höginkomsttagare ska få förmånen att vara solidariska och vara med och bidra när samhället har det tufft och jobbigt.

Det verkar vara väldigt svårt för socialister att förstå, att solidariteten icke springer ur statens gevärspipa. Att tvingas betala skatt för att finansiera än det ena och än det andra vansinnesprojektet är icke solidaritet. Det är icke »att få förmånen att vara solidarisk och vara med och bidra när samhället har det tufft och jobbigt». Det är rån. Solidaritet är, när man frivilligt avstår några av sina penningar åt andra. Så jag har förvånande nyheter åt fru Sahlin. Hon har så pass hög lön, att hon faktiskt själv alldeles frivilligt kan avstå från en del av sin lön och »vara solidarisk och vara med och bidra när samhället har det tufft och jobbigt». DET är HENNES förmån. Frågan är, om Sahlin själv verkligen är så solidarisk som hon vill tvinga andra att vara…

Läs också:
»Att köpa väljarnas stöd med Någon Annans penningar – en framgångsrik strategi då som nu» (2009-07-20)
»En skattesänkning är ingen gåva» (2009-08-07).
»Haltande argumentation av oppositionen» (2009-07-01)
»Man betalar skatt, icke för skattesänkning» (2006-11-28)
»Politik är att vilja. Eller?» (2009-07-03)
»Vänsterkartellen lovar att råna dig på ytterligare en andel av din lön» (2009-10-27).

Referens:
Buskas, Eva & Melén, Johanna,  »”Mitt liv handlar om att vinna valet” : Mona Sahlin i stor intervju om kritiken, samarbetet — och framtiden», i Aftonbladet (2009-10-29).

Följ min blogg med bloglovin

Vänsterkartellen lovar att råna dig på ytterligare en andel av din lön

Idag skriver vänsterkartellens tre företrädare i Stockholm, Yvonne Ruwaida (mp), Carin Jämtin, (s), och Ann-Margrethe Livh (v), att de lovar, att råna dig på ytterligare en andel av din lön, om vänsterkartellen vinner valet. Som skäl angiver de den socialistiska floskeln, att »[k]valiteten i välfärden är viktigare än fortsatta skattesänkningar». De påstår, att de för sitt rånegods kommer att

• skapa mindre barngrupper i barnomsorgen,
• höja elevernas kunskaper,
• förbättra för de äldre,
• skapa fler arbeten,
• minska klyftorna,
• öka barns och ungas självbestämmande,
• öka jämlikheten och jämställdheten,
• minska utsläppen,
• skapa säkra cykelvägar och göra Stockholm till en bra cykelstad,
• höja människors livskvalitet [sic!],
• bygga fler bostäder (hyresrätter), samt
• halvera energiförbrukningen i millionprogramsghettona.

Om allt detta — av vilket mycket icke ens är bra — ginge att åtgärda medelst höga skatter, borde Stockholm för länge sedan ha allt detta. Socialdemokraterna har tyngt svenska folket och förtärt Sverige med sin destruktiva högskattepolitik under nästan hela 1900-talet — och trots detta har

• svenskarnas bildnings- och kunskapsnivåer stadigt sjunkit,
• antalet av riktiga arbeten konstant minskat,
• individens självbestämmande minskat betydligt,
• utsläppen ökat markant,
• människors livkvalitet minskat och den psykiska ohälsan ökat,
• bostadsmarknaden helt havererat,
• etc., etc., etc.

I rest my case.

Nej, jag ändrade mig. Jag måste bara påpeka, att de där slantarna, som socialisterna kommer att råna från dig, icke alls kommer att gå till att uppfylla deras fagra och förföriska löften. De kommer att gå till att avlöna

• ytterligare några lata pappersvändare,
• ytterligare några kontorsstolsnötare med gigantiska ändalykter, samt
• ytterligare några byråkrater, som bara vill göra livet djävligt för dig.

Nej, lösningen är att avskaffa samtliga arvoden för samtliga politiker. Om politikerna vore tvungna att arbeta för brödfödan, hade de ingen tid att hitta på så många djävulskaper!

Välkommen till den socialistiska utopien!

Läs också:
»Att köpa väljarnas stöd med Någon Annans penningar — en framgångsrik strategi då som nu» (2009-07-20).
»Politik är att vilja. Eller?» (2009-07-03).

Läs på andra bloggar:
Arvidsson, Claes, »Rödgrön Stockholmspolitik: De rycker i plånboken», i Ledarredaktionens blogg (2009-10-27).

Referens:
Jämtin, Carin; Ruwaida, Yvonne; Livh, Ann-Margrethe, »’Vi höjer skatten med 60 öre’», i Svenska Dagbladet (2009-10-27).

Följ min blogg med bloglovin

Var det verkligen ett intrång i privatlivet att förbjuda barnaga?

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin förklarar i en TT-intervju, vilka förändringar av föräldraförsäkringen, partiledningen kommer att lägga fram inför den så kallade »jobbkongressen» (som kommer att giva lika många nya jobb som tillväxtkongressen år 2004 gav tillväxt — alltså inga alls). Partiledningen tänker sig, att försäkringen må delas i tre delar: en del åt far, en del åt mor, och så en sista tredjedel, som familjerna själva i nåder får bestämma själva över (och med mössan i hand står vi inför fru Sahlin, bugar djupt, och säger »Tack, snälla patron, för att vi får bestämma över så mycket som en tredjedel!»). Fast först tänker man sig så klart att reservera ytterligare en månad åt fäderna. På frågan, om detta icke är ett intrång i människors privatliv, svara fru Sahlin följande.

Jo, det är det. Precis som det var att förbjuda barnaga.

Just där stannar vi upp en stund. Är det verkligen rimligt att påstå, att förbud mot barnaga är ett intrång i privatlivet? Vilka fler förbud mot tvångs- och våldshandlingar är intrång i privatlivet? Rån? Just det, vi har offentligt rånmonopol i samhället. Det kallas skatteuppbörd och det är något fint. Enligt Mååna är det »häftigt» att betala skatt. Men sedan då? Misshandel? Våldtäkt? Mord? Eller är det helt enkelt så, att jämförelsen haltar betänkligt?

Referentia:
Lars Larsson, »Sahlin vill slopa gamla S-krav», i Dagen (2009-10-26).
–, »Sahlin vill slopa gamla S-krav», i Göteborgs-Posten (2009-10-26).
–, »Sahlin vill slopa gamla S-krav», i Svenska Dagbladet (2009-10-26).

Följ min blogg med bloglovin

Kommunistisk lögn eller kommunistisk okunskap?

Nu är de i farten igen, kommunisterna inom Stockholmsvänstern. Jag måste upprepa min fråga från juli: Är vänsterpolitiker verkligen så okunniga i läsekonsten eller ljuger de bara? Stockholmsvänsterns Mattias Ericson upprepar nämligen i sin artikel »Sverigedemokraterna, djupt borgerliga rasister : Vill alliansen samarbeta med dem? (2009-10-19) det tröttsamma och felaktiga påståendet, att Sverigedemokraterna är ett konservativt parti. Han slänger ur sig följande påståenden.

SD är ett djupt, djupt konservativt parti.

Sverigedemokraterna står för en extremt unken konservatism [...].

[...] det som växer fram ur deras politik är ett djupt konservativt [...] parti [...].

Återigen måste jag uppmana herr Ericson att läsa på. Han kan börja med att läsa de artiklar (inklusive efterföljande kommentarer), till vilka jag länkar nedan.

Läs också:
»Fi och SD står på samma sida!» (2009-10-23).
»Är vänsterpolitiker verkligen så okunniga i läsekonsten eller ljuger de bara?» (2009-07-13).

Läs på andra bloggar:
Elfström, Dag, »Vadå höger?», i Tradition och Fason (2009-10-20).

Referens:
Ericson, Mattias, »Sverigedemokraterna, djupt borgerliga rasister : Vill alliansen samarbeta med dem?», i Stockholmsvänstern (2009-10-19).

Följ min blogg med bloglovin

Fru Olofsson levererar en artikel full av floskler

Centerpartiets ordförande, statsrådet och chefen för Kungl. Näringsdepartementet Maud Olofsson, skriver i dag i Aftonbladet en artikel full av floskler. Under rubriken »Vi måste bemöta SD med öppenhet» skriver hon bland annat följande.

Det finns ingen anledning att gå i polemik med SD vare sig om jakten på varg, pensionernas storlek eller om hur arbetslösheten ska bekämpas, så länge som vi inte är överens om det mest grundläggande i tillvaron, alla människors lika värde – och rikedomen i mångfalden.

Till dig som funderar på om det kanske ändå inte ligger något i det som SD nu för fram om problemen med religiös och etnisk mångfald – gå ut en stund i den fantastiska svenska skogen och fundera på hur den såg ut utan mångfald av arter, av färger, av djur. Fundera på hur vacker en regnbåge skulle vara med bara en färg, hur spännande det skulle vara om de bara spelade en enda låt på radion eller bara en slags restaurang var tillåten, och då bara med mat som funnits i Sverige sen, säg 1400-talet.

Till dig som håller med om att det nog är problem att leva tillsammans om man har olika uppfattningar; fundera på hur det ser ut i din närmaste omgivning, med dina föräldrar, syskon, kamrater, vänner eller andra som du bryr dig mycket om. Har ni någonsin tyckt olika? Har ni varit osams och grälat? Har diskussionen gjort er klokare till slut?

Till dig som funderar på om det kanske ändå inte ligger något i det som SD nu för fram om problemen med religiös och etnisk mångfald – gå ut en stund i den fantastiska svenska skogen och fundera på hur den såg ut utan mångfald av arter, av färger, av djur. Fundera på hur vacker en regnbåge skulle vara med bara en färg, hur spännande det skulle vara om de bara spelade en enda låt på radion eller bara en slags restaurang var tillåten, och då bara med mat som funnits i Sverige sen, säg 1400-talet.

Till dig som håller med om att det nog är problem att leva tillsammans om man har olika uppfattningar; fundera på hur det ser ut i din närmaste omgivning, med dina föräldrar, syskon, kamrater, vänner eller andra som du bryr dig mycket om. Har ni någonsin tyckt olika? Har ni varit osams och grälat? Har diskussionen gjort er klokare till slut

Att alla har rätt att bedömas utifrån sin personlighet, värmen i sitt hjärta, inte utifrån om man ber till Gud eller Allah, eller är född i Borås eller Bagdad.

Jag må tro det den dag, då jag själv får uppleva det. Under tiden uppmanar jag fru Olofsson att bota sin floskelsjuka genom att läsa följande artiklar.

»Jag orkar icke ens komma på en bra rubrik» (2009-10-09).
»När någon påstår sig vara tolerant, osäkrar jag min Browning» (2009-07-29).
»Sjuttonde balladen» (2009-08-26).
»Vem förväntar sig självständigt tänkande och intellektuell hederlighet i den antiintellektuella inskränkthetens land?» (2009-07-23).
»Världens mest inskränkta land?» (2009-04-13).
»Ytterligare exempel på inskränkthetens konformism» (2009-08-21).

Referens:
Olofsson, Maud, » »Vi måste bemöta SD med öppenhet», i Aftonbladet (2009-10-24).

Följ min blogg med bloglovin

Fi och SD står på samma sida!

Förra kommunistledaren Gudrun Schyman, som numera är så kallad »talesperson» för hetsorganisationen Feministiskt initativ, skriver idag i Aftonbladet i en debattartikel (en liten notis kan man läsa på hennes egen blogg)  om Sverigedemokraterna (eller åtminstone huvudsakligen om Sverigedemokraterna, även artikeln också spretar iväg åt andra håll med diverse feministiska floskler), att Feministiskt initiativ »kan bli den politiska kraft som håller främlingsfientligheten stången». Sällan håller jag med fru Schyman, men denna gång kan hon ha rätt. Sverigedemokraterna och Feministiskt initivativ står ju trots allt på samma sida — de är båda rörelser, som har en kollektivitisk människosyn hämtad ur socialismens djupaste träskmarker. Fru Schyman skriver vidare, att Sverigedemokraterna har »utvecklat en konservativ, kvinnofientlig, homofobisk, rasistisk och främlingsfientlig politik som spänner över i princip samtliga politiska frågeområden. SD är inget enfrågeparti utan ett starkt ideologiskt baserat parti, längst ut på den högerextrema kanten».

Fru Schyman slänger alltså ur sig två vanliga men synnerligen felaktiga påståenden.

Pro primo. Sverigedemokraterna är inget konservativt parti. Åtminstone icke, om man med »konservativ» förstår någon, som bekänner sig till konservatismens ideologi. En utmärkt argumentation för detta faktum kan man läsa i kandidat Simon Westbergs artikel »Det estetiska måste vara underordnat moralen» i Captus Tidning, nr 79 (2007). Westberg skriver bland annat följande.

Enligt den välkände konservative idéhistorikern Russell Kirk är konservatismens första och viktigaste princip en tro på en evig, universell och transcendental moralisk ordning. Denna ordning, och de normer som den förespråkar, är inte skapade av människan och kan inte heller omformas eller förstöras av människan. Dessa normer existerar oberoende av människan som »permanenta ting» och förtäljer för henne vad som är det sanna, det goda och det sköna. En konservativs politiska uppgift är således att möjliggöra för människan att leva i enlighet med normerna och vaka över staten så hon inte bryter emot desamma. De permanenta tingen är således konservatismens essens.

För sverigedemokraterna existerar det inga eviga normer eller permanenta ting, kärnan i deras tänkande är snarare estetiskt. De är intresserade av ett »svenskt samhälle», inte ett gott samhälle (ett samhälle i enlighet med normerna) – och därför är sverigedemokraterna en fiende till konservatismen. För frågan om ett tings grad av »svenskhet» är inte en fråga om normer utan en fråga om estetik.

Denna estetiska, snarare än normativa, linje återspeglas i sverigedemokraternas syn på Svenska Kyrkan och deras engagemang inom kyrkopolitiken. Sverigedemokraterna önskar nämligen inte vårda kyrkan som en institution för spridandet av det kristna budskapet och upprätthållare av normer i samhället. De betraktar istället kyrkan som ett medel för det estetiska – för spridandet av »svenskhet».

Pro secundo. Sverigedemokraterna är icke ett högerparti. Det är ett opportunistiskt vänsterparti. Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ står på samma sida av mittstrecket. Ett första skäl har redan nämnts: den kollektivistiska människosynen. Ett andra skäl är Sverigedemokraternas praktiska politik. Partiet började sin karriär med att i likhet med Schymans kommunister kräva socialisering av banker och försäkringsbolag. Nu talar man med romantiska drömmar i blicken om den svenska modellen och folkhemmet.

Låt oss titta på Sverigedemokraternas aktuella politiska mål. I idédokumentet »Riktlinjer för en sverigedemokratisk arbetsmarknadspolitik» från hösten 2009 skriver partiet följande.

Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor. Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik där statens huvudsakliga roll är att övervaka att arbetsmarknaden och dess spelregler fungerar optimalt. Bortsett från vad som framgår av nedanstående skrivningar har partiet inga ambitioner att göra några betydande ingrepp i den rådande lagstiftningen på området.

Vidare fastslås, att Sverigedemokraterna [med mina kursiveringar]

• vill motverka lönedumpning och skydda svenska löntagare,
• försvarar den svenska modellen, samt
• verkar för att öka löntagarnas trygghet genom en förstärkt satsning på yrkesutbildning och matchning samt genom att höja ersättningsnivåerna i A-kassan.

Vad i denna retorik är högerretorik?

En annan, som har uppmärksammat detta, är författaren till Stiftelsen Contras nyhetsbrev Veckans Contra. I nummer 43, 2009 (som utgavs den 23. oktober), kan man läsa följande.

Dock måste sägas att media – med något undantag – missade det väsentliga i partiets politiska utveckling. Sverigedemokraterna tog rejäla steg till vänster och omfamnade än närmare facket och »den svenska modellen» på arbetsmarknaden. Dvs partiet riktade in sig på stå så nära Socialdemokraterna och »De Nya Moderaterna» som möjligt i den politiska fråga som var den centrala på Kongressen – arbetsmarknadspolitiken.

Annars finns det en outnyttjad väljarnisch bland dem som vill ha en friare arbetsmarknad (ja friare marknader över huvud taget) och begränsat inflytande för facket. Särskilt sedan »De Nya Moderaterna» har gått in för att lägga sig platt för facket och satsa hårt på »den svenska modellen». SD avstår från att satsa på den lediga nischen. Det är troligen rätt tanke för just det partiet. Partiets väljarbas finns bland lågutbildade landsortsbor som är medlemmar i LO. Den gruppen består av svårrörliga väljare med låg röstvilja. Ska man ha någon chans hos dem gäller det att stå för gamla idéer just i arbetsmarknadspolitiken.

Fru Schyman kallar Sverigedemokraternas politik »kvinnofientlig och homofobisk». Feministiskt initiativs och fru Schymans  politik är mansfientlig och heterofobisk. Minnes fru Schymans tal till västerpartiets kongress år 2002.

Kravet på förändringar och förbättringar finns alltså på många områden. Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket.

Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige. (M. L.:s kursiv.)

Längst där ute på vänsterkanten tränges två extremistiska partier, vars grundläggande ideologi är hatets ideologi — socialismen.

Läs på andra bloggar:
Elfström, Dag, »Att problematisera ett begrepp», i Tradition och Fason (2009-07-08).
–, »Vadå höger?», i Tradition och Fason (2009-10-20).

Läs också:
»Den nyreligiösa vänsterns främsta irrlära avslöjad» (2009-07-06).
»Socialismen är en hatets ideologi» (2009-06-28).
»Vänstern vägrar taga sitt ansvar» (2009-07-07).

Referentia:
Schyman, Gudrun, »”Vi marginaliserar SD:s möjligheter” : Gudrun Schyman om FI som motvikt till främlingsfientliga partier», i Aftonbladet (2009-10-23).
Westberg, Simon,»Det estetiska måste vara underordnat moralen», i Captus Tidning, nr 79 (2007).

Börer icke en trovärdig kyrka följa sina egna bekännelseskrifter?

Idag skriver ledamoten av Kyrkostyrelsen advokat Nils Gårder och ledamoten av Svenska kyrkans teologiska kommitté professor Samuel Rubenson på SvD Brännpunkt under rubriken »Kyrkan borde ge upp vigselrätten», att man måste skilja på å ena sidan en helt civilrättslig och könsneutral äktenskapslagstiftning och å andra sidan att ändra i kyrkoordningen och kyrkohandboken så, att också enkönade äktenskap gives en teologisk grund. Annars riskerar Svenska kyrkan att splittras.

Genom att fortsatt använda uttrycken ”Gud sammanfogar” och ”ett heligt förbund” förordnat och välsignat av Gud ges den ändrade civilrätten en religiös grund. Samtidigt ges en kyrklig legitimation av den nya föräldralagstiftningen, som ifrågasatts av ett stort antal sakkunniga remissinstanser.

[...]

För kyrkan finns skäl att godta en av samhället i demokratisk form stiftad civil äktenskapsrätt. En helt annan sak är att säga att denna grundas på bibelordet. Så länge den nya lagstiftningen ses som civillagstiftning kan kyrkan hålla ihop även om man har olika uppfattning om lagstiftningens lämplighet.

Från vissa icke-kyrkliga kretsar synes man ha uppfattningen, att det är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap i kyrkan. Det är det så klart icke. Särskilt icke sedan Svenska kyrkans myndighetsstatus har upphört. Svenska kyrkan är en kristlig kyrka (i. e. ett religiöst samfund) och följe som sådan en gudomlig lära (stadfäst i Den heliga Skrift och i olika bekännelseskrifter), som är evig, och oberoende av tid och rum. En kyrka vare icke en politiskt korrekt vindflöjel.

1 kap. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära

1 § Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,

som gestaltas i gudstjänst och liv,

är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och

apostoliska skrifter,

är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den

oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,

är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,

är förklarad och kommenterad i Konkordieboken

samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.

1 kap. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära

Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
1 § Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den
oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken (M. L.:s kursiv)
samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.

Kyrkoordningen 1. kap. 1 §

Vad säger då Svenska kyrkans bekännelseskrifter i denna fråga? Melanchthons ord i Augsburgska bekännelsens apologi, som ingår i Konkordieboken, förefaller skrämmande profetiska.

[Art. XIII.] Om sakramentens antal och bruk

Sakrament i egentlig mening äro sålunda dopet, Herrens nattvard och avlösningen eller botens sakrament. (SKB, s. 222)

[...]

Äktenskapet har icke först i nya förbundet blivit instiftat, utan redan i begynnelsen vid människosläktets skapelse. Det är visserligen förordnat av Gud och har även med sig löften, men likväl icke sådana, som höra till det nya förbundet, utan till det lekamliga livet. Om någon vill kalla det ett sakrament, bör han därför skilja det från de förut angivna, vilka i egentlig mening äro det nya. Men om äktenskapet fördenskull skulle kallas ett sakrament, emedan det är förordnat av Gud, så kunde även andra stånd och ämbeten, som äro förordnade av Gud, kallas sakrament, t.ex. den världsliga överheten. (SKB, s. 223)

[Art. XXIII.] Om prästernas äktenskap

Detta söka motståndarna slingra sig undan och säga, att i begynnelsen var äktenskapet befallt för att jorden skulle bliva uppfylld, men sedan jorden nu blivit uppfylld, är det icke längre påbjudet. Se, huru förståndigt de resonera! Den mänskliga naturen är enligt detta Guds ord skapad att vara fruktsam icke blott i skapelsens begynnelse, utan så länge denna våra kroppars natur äger bestånd, på samma sätt som jorden blir fruktbar genom det ordet: Frambringe jorden grönska. På grund av denna Guds förordning började jorden icke blott i begynnelsen frambringa örter, utan fälten beklädas varje år därmed, så länge denna natur äger bestånd. Såsom jordens natur icke kan förändras genom några mänskliga lagar, så kan icke utan ett Guds särskilda ingripande den mänskliga naturen förändras genom människors bud eller löften.

För det andra. Emedan denna skapelse eller gudomliga ordning i människan är ett uttryck för den naturliga rätten (ius naturale), hava de lagkunniga klokt och riktigt sagt, att förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten. Men då naturrätten är oföränderlig, äger rätten att ingå äktenskap nödvändigtvis alltid bestånd. Ty så länge naturen icke ändras, måste den ordning, som Gud nedlagt i naturen, förbliva, och den kan icke upphävas genom några mänskliga lagar. Löjeväckande är därför motståndarnas prat om att äktenskapet var i begynnelsen av Gud förordnat, men icke nu längre är det. Detta är ungefär, som om de skulle säga: De människor, som föddes fordom, hade från födelsen ett visst kön, men så är nu icke förhållandet; fordom gällde för dem från födelsen den naturliga rätten, men så icke nu längre. Ingen Faber ¹ kunde fabricera något konstigare än dessa dårskaper, som man uttänkt för att slingra sig undan den naturliga lagen. I denna fråga gäller därför alltjämt både vad Skriften lär och de lagkunnige klokt nog hävdat, nämligen att förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten. Den naturliga lagen är i sanning vidare en gudomlig lag, ty den är en av Gud i naturen nedlagd ordning. Då nu denna lag icke kan förändras utan ett Guds särskilda ingripande, så måste rätten att ingå äktenskap bliva beståndande, emedan den förut angivna böjelsen mellan könen är en av Gud i naturen nedlagd ordning och fördenskull rätt. Varför skulle eljest båda könen vara skapade? Vi tala här, såsom ovan sagts, icke om den onda begärelsen (concupiscentia), som är synd, utan om nämnda böjelse, som man kallar naturlig kärlek och som den onda begärelsen icke borttagit ur naturen, utan som den kommit att uppflamma, så att ett botemedel numera är så mycket mera av behovet påkallat. Och äktenskapet är nödvändigt icke blott för fortplantningen, utan även såsom ett sådant botemedel. Detta är uppenbart och så säkert, att det icke på något sätt kan rubbas. (SKB, s. 255f.) — Philipp Melanchthon, Den augsburgska bekännelsens apologi.

Läs också:
»Kakistokratiens baksida — tyckare, som icke tänker» (2009-07-20).
»Svenska kyrkans förfall : Kristus har hamnat på undantag» (2009-07-17).

Läs på andra sidor:
Bonde, Malin, »Kyrkan säger ja till samkönade vigslar», i Svenska Dagbladet (2009-10-18).
Boström, Hasse, »Partigrupperna splittrade om kyrkvigsel för homosexuella», i Dagen (2009-10-10).

Referentia:
Gårder, Nils, & Rubenson, Samuel, »Kyrkan borde ge upp vigselrätten», i Svenska Dagbladet (2009-10-20).
Melanchthon, Philipp, Den augsburgska bekännelsens apologi.

Följ min blogg med bloglovin

¹ Hänsyftar på en av konfutatorerna. Den latinska texten inrymmer här en ordlek: Nullus Faber fabrilius cogitare quidquam posset …

Positiv omsvängning av kristdemokraterna

Kristdemokraterna Göran Hägglund, Maria Larsson, och Mats Odell skriver idag på DN Debatt under rubriken »Vi vill förändra reglerna kring alkoholförsäljningen», att de vill verka för en förenkling av den oerhört detaljerade lagstiftningen kring alkohol. Restauranter må få krydda sitt eget brännvin och buteljera om (!), cateringföretag, som serverar slutna sällskap, må få permanent alkoholutskänkningstillstånd, och det blive tillåtet att servera alkohol även utan att också servera tillagad mat (idag måste restauranter som bekant för att få servera alkohol också servera tillagad mat och därtill ha ett stekbord av minst en viss storlek). Och som grädde på moset vill kristdemokraternas partiledning upprätta en ansvarsbalans mellan myndigheter och medborgare.

Vi medborgare får betala om vi inte åtgärdar problem med avlopp, om vi inte betalar skatt och deklarerar i tid. Varför ser man inte med självklarhet att det borde vara samma sak när myndigheter inte lever upp till sina åtaganden?

Äntligen! Äntligen kräver några politiker, att svenska myndigheter tage ansvar för sina misstag och tillkortakommanden.  Resultatet av detta krav återstår så klart ännu att se, men idéen och viljan är goda.

De räknar upp område efter område, som behöver av- eller omreguleras. Den personliga friheten och privatlivets helgd skyddes och politikernas tillrättaläggande klåfingrighet ifrågasättes och kritiseres. Om detta skriver de följande.

Jämställdhet och jämlikhet är en integrerad och naturlig del av kristdemokratin. Men klåfingrighet utöver rena diskrimineringsförbud riskerar att bli kontraproduktivt. När vi politiker, inklusive kristdemokraterna, accepterade positiv särbehandling vid intag till universiteten, var det nog få av oss som tänkte oss att det skulle hålla unga kvinnor borta från utbildningar till psykolog eller veterinär. Men så har det blivit. Den goda viljan manifesterad i reglering, får lätt motsatt effekt.

Ja, de goda intentionernas argument är inget giltigt argument; vägen till Helvetet är kantad av goda intentioner. Och har icke alla politiker — inklusive Hitler och Stalin — goda intentioner utifrån sina egna relativa och subjektiva perspektiv sett?

Vi kristdemokrater är ett trygghetsparti, inget förbudsparti.

Det är tydligt, att kristdemokraterna nu åtminstone försöker muta in det område, vilket Moderata Samlingspartiet övergav i samband med sin transformation till ett socialdemokratiskt parti. Men så har det icke alltid varit. Senast i juli krävde Göran Hägglund höjd alkoholskatt och kristdemokraten Ella Bohlin krävde i maj snusförbud och minskade införselkvoter av alkohol.

Det civila samhället måste bestå av trygga personer, mogna, självständiga och moraliskt kapabla, annars brister det.

Ju mer levande det civila samhället är, des to starkare är gemenskapsandan som håller oss samman, och desto starkare blir i sin tur värnet mot politisering och regleringar. Allt hänger ihop. För oss kristdemokrater har arbetet mot ett friare och tryggare samhälle bara börjat.

Det civila samhället måste bestå av trygga personer, mogna, självständiga och moraliskt kapabla, annars brister det.

Ju mer levande det civila samhället är, desto starkare är gemenskapsandan som håller oss samman, och desto starkare blir i sin tur värnet mot politisering och regleringar. Allt hänger ihop. För oss kristdemokrater har arbetet mot ett friare och tryggare samhälle bara börjat.

Jag föreställer mig den rysning av obehag, som vid läsning av detta går längs det politiskt korrekta etablissemangets koryféers ryggrader. Kristdemokraterna vill, att människor själva må få bestämma över sina egna liv. Inga pekpinnar, inget moraliserande, inga politiskt korrekta tillrättalägganden. Huru må etablissemanget då upprätthålla sina dimridåer? Huru kunne etablissemanget då fortsätta med sina politiska och sociala experimenter? Svaret är (förhoppningvis), att det icke kommer att kunna göra det. Det är nämligen icke så, att exempelvis alla föräldrar i Sverige är brinnande radikalfeminister, som omfamnar alla galna genusteorier. Läs exempelvis Emma Johannissons artikel:  »Läsarna: ”En skrämmande utveckling”» i SvD (2008 19/12). Det är, som SvD:s ledaresida påpekade redan 2005, dags för en stopplag i genusfrågan.

Reformationen av kristdemokraternas politik synes gå snabbt.  Deras tal om personlig frihet, personligt självbestämmande, frånvaro av politiska pekpinnar och politiskt korrekta tillrättalägganden, privatlivets helgd, etc., etc. klingar verkligen som ljuv musik i mina öron. Det är ju bland annat på grund av dessa värden som jag har varit med i Moderata Samlingspartiet i så många år. Om utvecklingen fortsätter i denna riktning (och partiet görer sig av med den frikyrkliga barlasten från partiets barndom), är det icke omöjligt, att kristdemokraterna kommer att fånga upp ytterligare en missnöjd före detta moderat…

Läs också:
»Kristdemokraterna fastnar i moralistfällan» (2009-07-07).

Referentia:
»Gör en stopplag i genusfrågan», i Svenska Dagbladet (2005-10-10).
Hägglund, Göran; Larsson, Maria; Odell, Mats, »”Vi vill förändra reglerna kring alkoholförsäljningen», i Dagens Nyheter(2009-10-19).
Johannisson, Emma, »Läsarna: ”En skrämmande utveckling”», i Svenska Dagbladet (2008-12-19).
Jonsson, Gunnar, »”De som kallar mig moraltant får göra det”», i Dagens Nyheter (2009-05-25).
Melén, Johanna, »KD: Gör det lättare att sälja sprit : Partiledningen kritiserar den egna pekpinnepolitiken på DN Debatt», i Aftonbladet (2009-10-19).
Mellgren, Fredrik, »Hägglund vill höja skatten på alkohol», i Svenska Dagbladet (2009-07-06).

Ur En dåres anteckningar

5 december.

Idag läste jag tidningar hela morgonen. Besynnerliga saker som pågår i Spanien. Jag kunde inte ens få någon riktig rätsida på det. De skriver, att tronen är avskaffad och att stånden befinner sig i en brydsam situation när det gäller valet av arvtagare och att det därför förekommer revolter. Mig förefaller detta ytterst besynnerligt. Hur kan tronen avskaffas? Det sägs, att någon donna ska bestiga tronen. En donna kan inte bestiga en tron. Det går bara inte. På tronen ska det vara en kung. Ja, det sägs att det inte finns någon kung — det kan inte vara så, att det inte finns någon kung. En stat kan inte vara utan kung. Kungen finns, det är bara det att han befinner sig någonstans i obemärkthet. Han befinner sig, kanhända, där, men några slags familjeskäl, eller farhågor från grannrikena, kanske Frankrike och andra land, tvingar honom att gömma sig, eller så finns det några andra skäl.

Ur En dåres anteckningar av Николай Васильевич Гоголь

Är detta modebranschens kroppsideals sista dödsryckning?

Ralph Lauren hamnade för något tag sedan i blåsväder, sedan svensk-franska modellen Filippa Hamilton (som är dotter av Michaël Palmstierna Hamilton; om honom läs också »– Greven är min riktige far : Högsta domstolen kan ge honom en pappa – och ett mångmiljonarv») i en annons för hans kläder hade retuscherats så pass mycket, att hennes midja blev smalare än hennes huvud. I samband med detta avslöjade Hamilton, att hon redan i april hade varslats om avsked från Ralph Lauren, då hon »inte levde upp till kraven i sitt kontrakt». Till Daily News sade hon följande.

De gav mig sparken eftersom de sa att jag var överviktig och inte passade i deras kläder längre.

Hamilton är 178 centimeter lång, väger 54,4 kilogrammata och har  storlek 32. I mina öron låter det som, att hon är farligt undernärd.

Ralph Lauren verkar dock i motvind. I september månads nummer av Glamour finnes på sidan 194 en bild av 20-åriga Lizzie Miller. Hon poserar med sina former oklädd och oretuscherad. Tidigt stod det klart, att numret skulle bliva tidningens bäst säljande nummer — någonsin. Det såldes slut på nolltid. Allt medan Ralph Lauren var tvungen att publicera följande ursäkt.

Vi har insett att vi är ansvariga för att, genom bristfällig framställning och retuschering, ge en förvriden bild av en kvinnas kropp.

Det är i sanning ett sundhetstecken både ur ett medicinskt och ett estetiskt perspektiv. Kvinnor är skapta med underhudsfett och runda former av en anledning. Och vilken man vid sina sinnens fulla bruk vill ha ett levande skelett vid sin sida?

Läs också:
Kasvi, Leif, »– Greven är min riktige far : Högsta domstolen kan ge honom en pappa – och ett mångmiljonarv», i Aftonbladet (1998-07-21).

Referentia:
Bergfeldt, Carina, »Bilden hela USA pratar om  : Modellen Lizzie Miller, 20, visar sin helt normala mage», i Aftonbladet (2009-09-01).
Nääs Sundemyr, Peder, »Midjan är smalare än hennes huvud : Ralph Lauren får hård kritik för retuscherad annons», i Aftonbladet (2009-10-09).
Ström, Sofia, »Fick sparken — var för tjock : ”De är skyldiga amerikanska kvinnor en ursäkt”», i Aftonbladet (2009-10-14).
Utter, Helena, »Framtidens modell — en helt vanlig tjej : Medieforskare: ”Igenkänning blir allt viktigare”», i Aftonbladet (2009-10-17).
Östman, Karin, »Hon har mage — att visa upp sig : Läsarna älskar den ”mulliga” modellen», i Aftonbladet (2009-09-04).