Idag skriver ledamoten av Kyrkostyrelsen advokat Nils Gårder och ledamoten av Svenska kyrkans teologiska kommitté professor Samuel Rubenson på SvD Brännpunkt under rubriken »Kyrkan borde ge upp vigselrätten», att man måste skilja på å ena sidan en helt civilrättslig och könsneutral äktenskapslagstiftning och å andra sidan att ändra i kyrkoordningen och kyrkohandboken så, att också enkönade äktenskap gives en teologisk grund. Annars riskerar Svenska kyrkan att splittras.
Genom att fortsatt använda uttrycken ”Gud sammanfogar” och ”ett heligt förbund” förordnat och välsignat av Gud ges den ändrade civilrätten en religiös grund. Samtidigt ges en kyrklig legitimation av den nya föräldralagstiftningen, som ifrågasatts av ett stort antal sakkunniga remissinstanser.
[...]
För kyrkan finns skäl att godta en av samhället i demokratisk form stiftad civil äktenskapsrätt. En helt annan sak är att säga att denna grundas på bibelordet. Så länge den nya lagstiftningen ses som civillagstiftning kan kyrkan hålla ihop även om man har olika uppfattning om lagstiftningens lämplighet.
Från vissa icke-kyrkliga kretsar synes man ha uppfattningen, att det är en mänsklig rättighet att ingå äktenskap i kyrkan. Det är det så klart icke. Särskilt icke sedan Svenska kyrkans myndighetsstatus har upphört. Svenska kyrkan är en kristlig kyrka (i. e. ett religiöst samfund) och följe som sådan en gudomlig lära (stadfäst i Den heliga Skrift och i olika bekännelseskrifter), som är evig, och oberoende av tid och rum. En kyrka vare icke en politiskt korrekt vindflöjel.
1 kap. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
1 § Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och
apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den
oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken
samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.
1 kap. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
1 § Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
som gestaltas i gudstjänst och liv,
är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter,
är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den
oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530,
är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593,
är förklarad och kommenterad i Konkordieboken (M. L.:s kursiv)
samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.
Kyrkoordningen 1. kap. 1 §
Vad säger då Svenska kyrkans bekännelseskrifter i denna fråga? Melanchthons ord i Augsburgska bekännelsens apologi, som ingår i Konkordieboken, förefaller skrämmande profetiska.
[Art. XIII.] Om sakramentens antal och bruk
Sakrament i egentlig mening äro sålunda dopet, Herrens nattvard och avlösningen eller botens sakrament. (SKB, s. 222)
[...]
Äktenskapet har icke först i nya förbundet blivit instiftat, utan redan i begynnelsen vid människosläktets skapelse. Det är visserligen förordnat av Gud och har även med sig löften, men likväl icke sådana, som höra till det nya förbundet, utan till det lekamliga livet. Om någon vill kalla det ett sakrament, bör han därför skilja det från de förut angivna, vilka i egentlig mening äro det nya. Men om äktenskapet fördenskull skulle kallas ett sakrament, emedan det är förordnat av Gud, så kunde även andra stånd och ämbeten, som äro förordnade av Gud, kallas sakrament, t.ex. den världsliga överheten. (SKB, s. 223)
[Art. XXIII.] Om prästernas äktenskap
Detta söka motståndarna slingra sig undan och säga, att i begynnelsen var äktenskapet befallt för att jorden skulle bliva uppfylld, men sedan jorden nu blivit uppfylld, är det icke längre påbjudet. Se, huru förståndigt de resonera! Den mänskliga naturen är enligt detta Guds ord skapad att vara fruktsam icke blott i skapelsens begynnelse, utan så länge denna våra kroppars natur äger bestånd, på samma sätt som jorden blir fruktbar genom det ordet: Frambringe jorden grönska. På grund av denna Guds förordning började jorden icke blott i begynnelsen frambringa örter, utan fälten beklädas varje år därmed, så länge denna natur äger bestånd. Såsom jordens natur icke kan förändras genom några mänskliga lagar, så kan icke utan ett Guds särskilda ingripande den mänskliga naturen förändras genom människors bud eller löften.
För det andra. Emedan denna skapelse eller gudomliga ordning i människan är ett uttryck för den naturliga rätten (ius naturale), hava de lagkunniga klokt och riktigt sagt, att förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten. Men då naturrätten är oföränderlig, äger rätten att ingå äktenskap nödvändigtvis alltid bestånd. Ty så länge naturen icke ändras, måste den ordning, som Gud nedlagt i naturen, förbliva, och den kan icke upphävas genom några mänskliga lagar. Löjeväckande är därför motståndarnas prat om att äktenskapet var i begynnelsen av Gud förordnat, men icke nu längre är det. Detta är ungefär, som om de skulle säga: De människor, som föddes fordom, hade från födelsen ett visst kön, men så är nu icke förhållandet; fordom gällde för dem från födelsen den naturliga rätten, men så icke nu längre. Ingen Faber 1 kunde fabricera något konstigare än dessa dårskaper, som man uttänkt för att slingra sig undan den naturliga lagen. I denna fråga gäller därför alltjämt både vad Skriften lär och de lagkunnige klokt nog hävdat, nämligen att förbindelsen mellan man och kvinna tillhör den naturliga rätten. Den naturliga lagen är i sanning vidare en gudomlig lag, ty den är en av Gud i naturen nedlagd ordning. Då nu denna lag icke kan förändras utan ett Guds särskilda ingripande, så måste rätten att ingå äktenskap bliva beståndande, emedan den förut angivna böjelsen mellan könen är en av Gud i naturen nedlagd ordning och fördenskull rätt. Varför skulle eljest båda könen vara skapade? Vi tala här, såsom ovan sagts, icke om den onda begärelsen (concupiscentia), som är synd, utan om nämnda böjelse, som man kallar naturlig kärlek och som den onda begärelsen icke borttagit ur naturen, utan som den kommit att uppflamma, så att ett botemedel numera är så mycket mera av behovet påkallat. Och äktenskapet är nödvändigt icke blott för fortplantningen, utan även såsom ett sådant botemedel. Detta är uppenbart och så säkert, att det icke på något sätt kan rubbas. (SKB, s. 255f.) — Philipp Melanchthon, Den augsburgska bekännelsens apologi.
Läs också:
»Kakistokratiens baksida — tyckare, som icke tänker» (2009-07-20).
»Svenska kyrkans förfall : Kristus har hamnat på undantag» (2009-07-17).
Läs på andra sidor:
Bonde, Malin, »Kyrkan säger ja till samkönade vigslar», i Svenska Dagbladet (2009-10-18).
Boström, Hasse, »Partigrupperna splittrade om kyrkvigsel för homosexuella», i Dagen (2009-10-10).
Referentia:
Gårder, Nils, & Rubenson, Samuel, »Kyrkan borde ge upp vigselrätten», i Svenska Dagbladet (2009-10-20).
Melanchthon, Philipp, Den augsburgska bekännelsens apologi.
Följ min blogg med bloglovin
1 Hänsyftar på en av konfutatorerna. Den latinska texten inrymmer här en ordlek: Nullus Faber fabrilius cogitare quidquam posset …